Hemma

Jag har en underbar läkare.. Men det känns tungt det här. Är hemma 100% minst till den 7e maj. Hon pratade om längre men då kom tårarna. :( jag vill inte vara hemma för jag vill inte tappa närheten till mina fritidsbarn. De mår inte bra av att ha olika vikarier springandes hit och dit.. Jag är deras fröken och jag känner ansvar för dem.
Men just nu kan jag inte vara deras fröken. Jag måste ta hand om
mig och min skatt i magen. För jag mår så dåligt. :/

Jag hoppas att denna vecka med vila ska få mig på fötter så att jag kan komma tillbaka till mina 50% igen. :) Det satsar jag på nu. Att arbeta med barn är inte som andra yrken. Man måste vara där för att bygga, bevara och stärka alla relationer med dem. Förtroende växer inte på träd. Det måste jag göra mig förtjänt av innan de ger mig det. Och är man borta för länge så får man jobba hårdare för att bygga upp relationerna igen med vissa barn. Andra är mer öppna.

Jag skulle aldrig jobba med det jag gör om jag inte tar med mig jobbet hem. För det gör man. Man tänker på hur de mår, hur det går för dem och såklart så oroar man sig över dem som har det lite tyngre på olika plan. Och när man
är borta så missar man mycket av deras utveckling och av olika händelser och situationer i deras vardag som är viktig att ta del av som pedagog.
När Svea är född så kommer jag att fara till "mina" fritidsbarn ofta. Just för att behålla kontakt och göra dem involverade i Sveas utveckling. Och för att få dem att känna sig värdefulla och meningsfulla för mig. Det är så viktigt för mig. :)
Jag kommer föda och ha ett eget barn men jag har även över 70 barn som står mig väldigt varmt om hjärtat. Jag skulle göra mycket för dem.
Detta lilla fritidsfröken hjärta rymmer mycket med kärlek. Och alla mina fritidsbarn har verkligen en stor plats i mitt liv. Och jag sviker dem aldrig.
Jag finns kvar fast jag är sjuk just nu.
Jag kommer tillbaka. :)
Det lovar jag.

Kram /Fröken Mama Linda