Nu jäklar!

Nu ni.. Nu har jag fört över ALLT från min gamla skruttdator till min nya. Så nu ska jag väl ändå börja blogga igen?? Men man kan liksom inte tvinga fram det. Jag skriver när jag har nått att skriva. =) Men i helgen fick jag höra av både min mamma och min moster Kersti att jag MÅSTE blogga så att dom kan ha koll på mig. ;) Så.. okej då.

I helgen har vi då varit i Kåbban. Kersti kom också förbi och tillsammans med mammsen, pappsen och Älsklingen så har vi spikat, målat och inrett våran nya och fina förgård. Den blev så jäkla fin. Längtar till vintern så mycket att jag snart sprängs. Å andra sidan kan man fan tro att jag ska sprängas snart. För jag har blivit knubbig som en knubbsäl. Puhu... Så idag började jag räkna kalorier igen och imorn ska jag pallra mig iväg och träna.. Så här kan man ju inte fläska omkring. Minst 5 kg måste då först och främst bort. Då är jag på samma ställe som när jag tyckte jag var fet förra sommaren. HAHAHA!

Det är väl egentligen det enda som stör mig. Min feta rumpa.. hehe. Men den har jag då odlat alldeles själv. Så då är det bara att sitta på den..

Jag har ju ny frilla också för den som inte har sett det i real life eller på facebook. Och mopsbrudarna har flyttat hem till oss igen. ;)

Annars är allt som vanligt. Magen cepar sig med jämna mellanrum, det är massor på jobbet och man sover för lite, äter för mycket och tränar absolut ingenting. Hehe. Men jag är lycklig. Och det är huvudsaken.

Nu är ni uppdaterade.

Puss /Fröken Linda

Mage bortskänkes!

Nån som vill ha en mage som jag alldeles snart ska RIVA ut med mina bara jävla händer?!! Hur mycket ska man behöva attackskita tills svetten rinner innan denna "period" går över?! Fan!! Det tär som fasen... Tror fan jag tar ett kort i toastolen och går till doktorn och frågar "ska det verkligen vara flytande, gult och med blod i på samma gång?" NÄ!! Det ska inte va så!!! Lite väl målande beskrivning kanske.. Men det här är ohållbart. Men ändå så håller man ihop. Jag måste ju. Vad annars kan jag göra? Snart har jag haft så här i 1,5 år. Men man kan inte vänja sig med detta, bara anpassa sig. Men ska man behöva göra det? Tydligen.. Skönt att få vräka ur sig en massa känslor. Nu somnar jag gott.

Annars är allt hur bra som helst. ;) Mina mopstjejer är tillbaka hos oss och gör vardagen ännu mysigare. Åh vad gott de luktar. Mums! Tänk.. Man kommer hem från en stressig dag på jobbet, kryper ner i soffan och snusar på en mops. Det är vad jag kallar livskvalitet. Hihi.
Jobbet rullar på och snuvorna avlöser varandra och vardagen är sig lik igen. Jag mår bra på många sätt men jag har SÅ ONT I MAGEN. Och smärtorna kommer helt utan förvarning.. Men jag lever och jag har en underbar sambo, familj, vänner, vovvar och ett arbete. Jag bor i världens bästa stad och livet ligger framför fötterna. Men.. Och detta är ett jävligt stort MEN. Jag är inte frisk. Och det förstör extremt mycket. Min högsta önskan av allt är att hälsan ska knacka på dörren. Att jag ska sluta få all jävla skit man bara kan få. Men å andra sidan är jag inte dödssjuk. Och det är jag extremt tacksam för. Men jag är för frisk för att vara hemma (enligt mig) och för sjuk för att jobba (enligt min
Mage). Så dagarna pendlar både upp och ner. Men ge upp kan jag aldrig göra. För hur tar jag mig upp då? Jag håller mig flytande och glad. Det är prio ett. Att aldrig ge upp eller sluta kämpa.
Man orkar alltid mer än vad man tror. Alltid mer..
Jag säger ofta att jag inte orkar. Men det gör jag.. Varje gång. ;)

Nu ska jag och bajsmagen sova. Gurgel gurgel säger han den jäveln. Och Natti Natti säger jag. :)

Puss /Fröken Linda