Upp och sen ner

Idag började dagen mindre bra. Jag vaknade av att telefonen ringde. Det var min läkare. Jag hann tänka. "Nu ska jag äntligen få veta vad som är fel på mig." Men så blev det tyvärr inte alls. Läkaren berättade att proverna tyvärr inte gav några svar på alla de gåtor som lurar i min kropp. Jag ska nu få en remiss till medicinavdelningen på sjukhuset där dom ska undersöka vidare. Läkaren tror fortfarande på att jag har crohns eller en annan inflammatorisk sjukdom i min tunntarm men att sjukdomen är i ett tidigt skede och svår att upptäcka. Han vill heller inte börja medicinera förens han är helt säker. För kortison ger biverkningar. Och det är inget man bör ta om man inte är säker. Och jag håller med honom. Dock så berättade han något som fick tankarna att gå igen. Han frågade om jag hade fått veta vad de hittade på röntgenplåtarna när jag låg på kirurgavdelningen. Jag sa bara att jag fick veta att de inte hittade något avvikande i tarmarna. Då sa han att det stämde men att de hade hittat något på mina äggledare. Jag har ett flertal cystor som sitter på äggledaren och äggstockarna. Han sa också att jag har en ovanlig livmoder. Som att det nu skulle ha med saken att göra?? Jag vette tusan. Men han ville ändå berätta och han undrade om jag hade besvär vid mens och så. Och visst. Jag har jävligt mycket med mensvärk men det har ju många kvinnor. Och jag har ju redan tagit bort en cysta. Men jag har ju ont i magen! Jag blöder från tarmen! Vad som än sitter på mina fortplantningsorgan är något helt annat. Det är heller inte något jag kommer ta tag i nu. Det som kan hända är att jag kan ha problem med att bli gravid. Och det är jättebra att veta att jag har dessa problem med äggledarna. Då kan man ju lösa det när den dagen kommer. Förhoppningsvis. Men han är ju läkare och måste berätta allt han vet. Men detta har ju inte med mina nuvarande tarmproblem att göra. Nu blev det ju bara ännu ett orosmoment att gå omkring och fundera på. Å vada ett flertal cystor?? Snackat vi 10 eller 20 st eller?? Ja ni ser.. Man börjar ju fundera hej vilt. Han lät då inte oroad över vad de hade funnit på äggledarna. Han sa att det var ganska så vanligt och man gör inte något åt det förrens man får problem av det. Och det lär jag ju få. Fan!

Hursomhelst så är det ändå tryggande att veta att jag är välkommen till vårdcentralen när jag än känner att jag inte orkar mer. Då skickas jag direkt till medicinavdelningen av min läkare. Det känns bra. Men man vill ju inte vara den som ränner runt på akuten som en tok hela tiden. Jag ska försöka att kämpa och stå ut allt vad jag bara kan och orkar.

Hoppet övergav mig ett tag imorse. Men nu känns det bättre. Tack vare mina underbara vänner och min familj. Ni är bäst! Och det vet ni. =)

Nu ska jag försöka plugga lite till och sen ska jag börja skriva på min slutuppgift. Så de så!

Det här ska inte få ta kål på mig. Jag är en seg jävel.

Blöd du din jävla helvetes as tarm!! Mig får du inte slut på i första taget. Och stig du din jäkla sänka. Jag tänker ändå fortsätta framåt. Och sjunk du ditt förbannade blodvärde. Jag behöver inge blod!! Och väx ni era små jävla äggledarcystor. Ni åker också åt helvete en vacker dag. Vänta bara! Det är mycket nu. Men om jag stannar upp blir jag så ledsen. Och det tänker jag fan inte heller vara! Jag vill inte tänka..

Puss

/Linda