
Igår mådde jag väldigt taskigt måste jag säga.. Jag gjorde ett litet sjukhusbesök och det resulterade i att jag fick en remiss till neurologen i Umeå. Nu ska jag äntligen få kolla upp min jäkla yrsel en gång för alla! Jag har fått höra alla möjliga olika svar på mina problem. Senaste har ju varit nacken. Och det kan det fortfarande vara men nu ska jag få ett ordentliga svar.. Förhoppningsvis. =)
Det som jag dock blev mest förvånad över var att läkaren även hittade ett annat "fel" på mig som också måste kollas upp..
Innan jag skrivet det så måste jag säga till er att det inte är nå farligt och det är inte heller något man kan dö av eller så..
Så här är det: läkaren upptäckte att mitt hjärta inte låter eller slår som det ska. Och det kan bero på att jag har ett hål mellan höger och vänster förmak i hjärtat. Symtomen till det är oftast trötthet och så kan man bli lite blek. Och blek är jag så det räcker och blir över. hehe. Så jag kommer att få göra ett ultraljud på hjärtat så att läkarna kan se om det är ett hjärtfel eller inte. Sen så får vi se hur vi går vidare med det hela. Men det är inte på grund av hjärtat som jag är yr.. Utan jag har förmodligen två himla fel..
Men jag känner mig inte speciellt orolig. det är ju inte kul men det enda jag vill är att de hittar vad som är fel på mig och sen FIXAR DET! Det är det enda jag hoppas på.. Jag vill bara leva ett friskt och normalt liv och det gör jag tyvärr inte just nu. Jag är ständigt trött, yr och illamående. Det orkar man inte hur länge som helst. Speciellt inte när man pluggar som jag gör.
Jag är en sådan människa som sällan erkänner för mig själv att jag kanske behöver hjälp. Jag är heller inte den som gillar att prata om det. Men nu valde jag att skriva precis hur det ligger till här i bloggen så att alla vet hur det ligger till.
Så här är det bara.. Jag är inte frisk. Och jag tänker inte lådsas att vara det längre.
Jag kan inte gå ut och dansa,jag kan inte alltid träffas på stan, jag kan inte hitta på en massa saker och jag kan inte alltid gå till skolan eller fara och hälsa på folk fast jag skulle vilja det. Och nu vet ni varför.. Jag är inte en ingrodd tråkmåns som bara sitter hemma i soffan. Jag kan oftast inte göra annat.
Nog för att jag gillar att vara hemma men jag förstå att folk börjar att fundera varför jag inte är lika social längre.
Jag ber nu till allt som går att be till att läkarna hittar mina problem, och sen får de göra vad fan de vill.. bara symtomen försvinner. FÖR GOTT!
Så, till alla där ute. Lev och må.
För det hoppas jag att jag ska få börja göra snart. Jag har väntat på att få svar på mina symtom i två år nu. Kan detta verkligen vara slutet på mina yra dagar?
Puss
/Linda